En liten kärleksförklaring..
Jag är så kär så kär. Fast det gått 1 och ett halvt år så kan jag inte sluta tänka på dig varje minut. När du viska i mitt öra att du älskar mig ler hela jag. Om du säger att du trodde att du aldrig kunde lite på mig blir jag ledsen, jag skulle aldrig kunna såra dig. Jag vet att jag gör dumma saker. Det gör vi alla. Både du och jag har våra sidor, men samtidigt är du det finaste jag har. Det ända jag kan tänka mig. Tanken på dig får mig att le. Varje morgon när jag vaknar vänder jag mig om och tittar på dig, du är så fin när du sover. Du kan verkligen få mig att känna mig speciell, men du kan också få mig att känna mig som en dålig människa. Jag tar åt mig av vad du säger. Det finns ingen annan som kan få mig att känna så.
Du är speciell min prins..
Varje dag jag känner att jag behöver någon finns du där. Du lyssnar, du nickar, och du säger att jag ska stå upp! Våga vara mig själv! Och du har alltid rätt. Jag borde lyssna på dig mer älskling, men jag har svårt att ge mig, svårt att ta kritik, men jag vet att du är en kanon snäll människa som vill alla väl, och gärna ger ett leende till svar istället för att prata om saker och till. Du är en knepig människa! Och jag älskar dig som jag aldrig älskat innan.
Min Rasmus Danielsson!
